Lite sån där hockey

MoDo kan behöva Peter Forsberg (jag tänkte skriva "Foppa" först men han var ju fotbollsspelare) för att klara kvalserien. Undrar hur han tänker inför bortamatch mot Växjö eller Bofors? Tänk om hans sista match i karriären blir att spela ner sin klubb i allsvenskan.
Vad ska man säga om Carl Söderberg, mif´s "storstjärna" som verkar bli kvar i Malmö och spela för kaffepengar (nej nu tänker jag inte på löfbergs lila eller gevalia). Är han en hedersknyffel eller har han räknat ut att om han spelar de sista månaderna med mif kan han gå till NHL i sommar och ändå bli ihågkommen som den som stannade när alla andra stack?
Bofors har gjort en riktigt bra vårsäsong så här långt och fortsätter de lika bra hela serien kommer de att vara med och fightas (ja, det heter så på hockeyspråk) om den sista platsen till kvalet till kvalserien (ja, de spelar så. På något vis).
Linköping eller Färjestad vinner SM-guldet. SSK och Rögle hamnar i kvalserien där de får möta Leksand, Mora, AIK och Västerås. SSK och Leksand (!) går upp, Kenny slutar och skåne-hockeyn är död och begraven.
Tänk hur serien såg ut 84-85, inga småländska, skånska, väst- eller öst-götalag här inte! Bara riktiga lag som kommer från orter där det åtminstone kan finnas naturis.
Djurgården, Södertälje, Färjestad, Björklöven, Luleå, Brynäs, Leksand, AIK (Solna), Skellefteå och Hammarby.
Vad tror ni händer med mif nu?
Jag tror att Percy kommer att starta om, inte med mif som vi känner det, utan han kommer att rikta in sig på utlandet och då ligger KHL bra till. Malmö har en ledig arena och en potentiell publik som kommer att ta det nya laget till sig ganska lätt och som det brukar heta så ligger ju Malmö så nära det så ishockeyhungrande Köpenhamn. Nämän, då kommer ju Carl Söderberg att kunna dra in miljoner utan att behöva lämna Malmö.

Stefan Holm

Åter till vardagen som Ipswichsupporter efter 0-0 hemma mot ett i ligan sämre placerat lag (Plymouth Argyle). Vår utlånade yngling Jordan Rhodes gjorde tre baljor för Brentford, kanske borde Jim plocka hem honom? Darren Bent gjorde två för spurs som inhoppare. Det är märkligt att han inte är ordinarie i ett såpass dåligt lag som Tottenham.
Stefan Holm har raggat ihop ett gäng som ska spela för Deje i div 7 (förmodligen i "centrala Värmland"), synd att vi i Bro spelar i den östra. Det hade varit roligt att markera honom vi hörnorna. Han lär val ha samma lyft som Roger Johansson hade i Bäckhammar 1987.
Det är inte bara naaarwichsupportrarna som är konstiga, kolla den här länken:
http://se.youtube.com/watch?v=g_0bQ8gBHDk
Man kan verkligen fråga sig vad som fick Justin att ställa upp på denna patetiska inspelning?

Lite "silly"

Velice Shumulikoski verkar ha attraherat Roy Hodgson som vill värva den makedonske landslagsmittfältaren från Ipswich. Jag håller Shumi som vår bäste centrale mittfältare men är beredd att låta honom gå för en rimlig penning, de andra (Garvan, Norris, Miller) håller ändå ungefär samma klass.
Richard Naylor verkar vilja stanna permanent i Leeds. Efter lång och trogen tjänst tycker jag att han kan få gå till sin ungdoms favoritklubb. Mittbackar har vi det gott beställt med (Bruce, Mc Auley, Balkenstein och de skadade Campo och Smith).
Dan Harding lånas av Reading (!) resten av säsongen. Förra veckan var han vår ende vänsterback, då Thatcher, Wright och Volz var borta. Nu är han överflödig... Även här tycker jag dock att det är helt okej att låta honom gå, förhoppningsvis får vi lite kulor för honom även om det bara är fråga om ett lån.
Jag tror att Jim någonstans har en anfallare på gång, jag vet inte varför men jag har det på känn. Kanske behöver vi låna ut någon anfallare först, Lisbie, Stead, Counago, Walters och Haynes är för bra för att inte platsa i truppen. Vi har ju även Bowditch och Wickham som till nöds kan sitta på bänken.

Drömlaget del 2.

Dagens profil:


Paul McGrath (Mittback)

Paul McGrath personifierar myten av en brittisk fotbollsspelare, “underklass“, sprit och en inställning som gränsar till vansinne. Har man dessutom ett spelsinne utöver det vanliga platsar man på min lista.
Paul är som bekant irländare men föddes i hemlighet i London (ni vet det där med katolicism och sån där skit) då hans mor (Betty) blivit gravid efter en tillfällig relation med en nigeriansk man. Han blev uppsatt för adoption men växte upp på olika barnhem i Dublin innan hans mor åter tog hand om honom. Han arbetade bland annat som dörrvakt, han blev professionell först 1981 i St Patrick´s Athletic, där han blev utsedd till årets spelare under sitt första och enda år i ligan.
1982 värvades han av dåvarande managern Ron Atkinson till Manchester United, som fått upp ögonen för den spelskicklige och slitstarke mittfältaren. (Han spelade oftast mittfältare på bortaplan och försvarare på hemmaplan). Kanske kom höjdpunkten i hans klubblagskarriär 1985 då han var planens bäste när United vann FA-cupen. De sista åren i Manchester kom lika mycket att handla om trasiga knän, alkohol och psykiska problem som om fotboll.
1989 började Alex Fergusons sin utrensning i Manchester och Paul var inte en spelare som han ville satsa på i sin återuppbyggnad. Efter att McGrath nekat en pensionering (£100.000 och testimonial) såldes han till Aston Villa.
I Aston Villa spelade han i stort sett bara mittback då hans dåliga knän naturligtvis höll bättre för det spelet.Hans första säsong i Villa var strålande då laget slutade tvåa i serien. Det andra året blev mest en kamp mot nedflyttning innan laget 1992 åter kom tvåa i ligan, nu efter hans tidigare lag Manchester United. Detta år blev han vald till årets spelare i England.
Den enda titeln som bärgades under hans tid i Aston Villa var ligacupen som laget vann 1994 efter att ha besegrat (åter detta mäktiga) Manchester United i finalen.
Under de sista åren i Aston Villa tränade McGrath endast sporadiskt då den mesta tiden gick till att rehabilitera de trasiga knäna (som opererades totalt åtta gånger). Han missade även både träningar och matcher på grund av sin alkoholism, vilket inte hindrar många supportrar att fortfarande se honom som “gud”, det hände även att han spelade matcher “under influence“ som han själv sagt.
Efter några års mindre lyckade sejourer i Derby och Sheffield U stoppade han slutligen skorna i soptunnan 1998.
Han representerade Irland under EM -88 och VM -90 och -94, han var under några matcher kapten men avsade sig rollen då han inte tyckte att han var rätt man. (På sätt och vis tycker jag att det var starkt av honom att inse att han kanske inte var den bästa förebilden).
Karriären i siffror (år, klubb, matcher, mål):
1981–1982 St Patrick´s Athletic, 27, 4

1982–1989 Manchester United, 163, 12

1989–1996 Aston Villa, 252, 9

1996–1997 Derby County, 24, 0

1997–1998 Sheffield United, 12, 0
1985-1997 Irland, 83, 8
FA Cupen Manchester United, 1985

Ligacupen Aston Villa, 1994
Årets spelare (England), 92-93
Årets spelare (Irland), 81-82

Benen! Option på huvudet.

Luciano Civelli är då äntligen klar för Town och det omtvistade ägarförhållandet verkar klarna. Ipswich har 100% av rättigheterna till spelaren (dvs. att de bestämmer var han ska spela, vilka sponsoruppdrag han ska göra mm). Men de köper bara 50% av spelarens värde (vilket innebär att vid en ev. försäljning går bara halva slanten till klubben). Ipswich har emellertid option på att köpa resterande 50%, det vore förmodligen ganska dyrt (jag uppskattar den kostnaden till mellan 2-5 miljoner pund) att lösa optionen i nuvarande läge.
På diverse forum och bloggar skrivs det ideligen om att Ipswich behöver en ny och bättre anfallare för att kunna konkurrera i toppen. Men om man kollar tabellen ser man snart att det bara är Reading och Wolves som gjort fler mål än Town just nu.
Nu när det äntligen verkar som försvaret har tätat till sig kan målproduktionen förbättras ytterligare med befintlig trupp.

Cramo cup

Degrfor vinner en match och kryssar två. Eftersom jag inte var närvarande så tänker jag inte gå in djupare vad gäller analyser av turneringen utan konstaterar bara att det var ungefär som väntat.
Hasani och Degerfors IF går skilda vägar och kontraktet rivs. Sirius verkar vara vara närmast att signa honom enl. Degerfors hemsida.

Här är en intervju med Werner och Sohlberg som NWT (KT) har på webben:
http://www.nwt.se/mera/webb-tv_radio/article459562.ece

Världens bäste Zlatan.

Jag sitter och bläddrar i den tidning som frugan köpte när jag missade den andra Cramo-cupmatchen. En liten notis handlar (den finns där varje dag i olika former) om att Zlatan inte hyllas för vad han presterar. Den vanligaste kritiken riktas mot det faktum att han inte jobbar tillrckligt hårt tillbaka.
Minns den fortfarande så hyllade Torbjörn Nilsson! Gjorde han någonsin ett löpsteg mot eget mål?
Varken i Torbjörn eller Zlatans arbetsbeskrivning stod/står det att de ska springa bakåt (möjligen i Zlatans landslagspärm), deras talang var/är på offensiv planhalva och därför ska all deras energi sparas för detta.
Det går inta att jämföra Zlatans roll med ex. Allbäcks eller Henke Larssons, de har lika lite gemensamt som mittbacken har med yttermittfältaren. Zlatan är helt enkelt världens bäste på det han gör, vilket inte behöver betyda att han är världens bäste spelare.

Svepskäl, undanflykter och bortförklaringar.

I går var jag i Hagfors och såg grabben lira innebandy, vilket innebar att jag missade liverapporteringen från Stamford Bridge.
Direkt efter hemkomsten kollar jag diverse forum och highlights (http://se.youtube.com/watch?v=pGJY9e_G980), det verkar som Ipswich gjorde en god insats (1-1 i halvtid). Kanske kan denna match gjuta självförtroende i spelarna. Jag har inte sett ett enda inlägg på nätet som inte berömmer ipswichspelarna.
Jag måste be om ursäkt eftersom jag inte gått ner till Enveronic-arena för att se Degerfors i Cramo cup. Den första matchen valde jag bort mot sömn, den andra (som startar om 5 minuter) missar jag eftersom frugan åkt och handlat och det för närvarande är sju ungar i huset. Kanske kan jag komma loss till CU-matchen i eftermiddag.

Drömlaget del 1.

Minnet fördunklas av tiden, som är mytens näring.

Jag tänker här presentera några av mina gamla favoritspelare som figurerade på det gröna fältet under min ungdomstid som råkade infinna sig på det glada åttiotalet.

Jag börjar som sig bör med en omtvistad målvakt som ingen fotbollsintresserad person i min generation ställer sig oberörd inför.

Harald Schumacher debuterade för FC Köln redan 1973. Säsongen 1977-1978 var Schumacher förstemålvakt när laget vann både ligan och cupen, (A-)landslagsdebuten skedde året därpå.

Lagom till EM 1980 blev Schumacher förstavalet i landslaget som det året blev europamästare. Harald Schumacher kallas "Toni", men har också fått ett namn till, "Barbaren i Sevilla". Han fick detta föga smickrande epitet efter semifinalen mellan Västtyskland och Frankrike 1982.
Schumacher rusade ut på en 50/50 boll (nåja 10/90 kanske stämmer bättre) men Battiston kommer naturligtvis först till bollen. Toni kommer farande som ett DSB-tåg och då han inte kommer åt bollen sätter han in en rejäl ”rövtackling” på den stackars Battiston.

När de andra spelarna rusade fram till den avsvimmade fransosen gick Schumacher lugnt tillbaka och hämtade bollen för att slå insparken (domaren hade märkligt nog inte sett någonting ojuste).

Schumacher kommenterade senare händelsen med att Battiston kunde skicka tandläkarräkningen. Toni blev sedan matchvinnare då han i straffläggningen räddade två straffar.

Senare gjorde en fransk tidning en undersökning om vem som var Frankrikes mest hatade man genom tiderna -Adolf Hitler kom tvåa.

I VM-86 höll Schumacher nollan i åttondel, kvart och semifinal. I finalen väntade Argentina som blev för svåra för det tyska laget.

1986 blev Schumacher för andra gången utsedd till årets spelare i Västtyskland och uttagen i världslaget. Samma år gav han ut boken "Anpfiff" där han bland annat skrev att stora delar av spelarna i Bundesliga dopade sig. Det föll naturligtvis inte i god jord och landslagskarriären var över och dessutom fick han sparken från Köln. Karriären fortsatte i Shalke 04 men den sejouren blev bara ettårig då laget åkte ur högstaligan.

Schumacher gick sedan till Fenerbache där han blev mästare 1989. 1991 lade Schumacher handskarna på hyllan och återvände till Tyskland. Han övertalades dock att hoppa in i Bayern Munchen då deras målvakt blivit skadad.
Han spelade ännu en match i Bundesliga då för Dortmund i deras sista match 1996, när de redan var klara mästare (där han då arbetade som målvaktstränare).

Schumacher har spelat två matcher mot Sverige, båda i kvalet till Mexico-VM -86. Tyskarna vann hemma med 2-0 och på Råsunda slutade matchen 2-2.

Schumacher arbetade efter karriären som målvaktstränare i Schalke, Bayern Munchen och Dortmund under 1990-talet.

En misslyckad karriär som huvudtränare för Fortuna Köln ledde till att Schumacher lämnade fotbollen. 2000-2001 gjorde han emellertid comeback som målvaktstränare i Bayer Leverkusen, han har senare även figurerat som experkommentator.

År klubb matcher
1973-1987 FC Köln 422

1987-1988 Shalke 04 33
1988-1991 Fenerbache 65
1991-1992 Bayern Munchen 8
1995-1996 Dortmund 1

76 landskamper

EM-guld: 1980

VM-silver: 1982, 1986
Årets spelare: 1984 och 1986
Ligamästare: 1978, 1989 (och 1996)
Cupmästare: 1977, 1978 och 1983

Huvudet eller benen?

Luciano Civelli är på väg till Ipswich för att genomgå läkarundersökning.
Det oroande i affären är att Town bara köper 50% av honom. Med Mascherano och Teves i färskt minne känns en dylik affär lite oroande. Det har ännu inte framkommit om det är Banfields halva av spelaren som ska köpas eller den halva som ägs av en (för oss okänd)utomstående finansiär. Det sista man vill är väl att förlora en kvalfinal och sedan bli ersättningsskyldig till det lag som kom sjua i serien för att de inte fick chansen till kvalspel.

En riktig man

Markus Karlsson bryter kontraktet med degerfors!
Tack Mackan, det var det bästa du kunde göra i den uppkomna situationen.
(Markus ville flytta för att kunna fortsätta i superettan (eller kanske ville han till Norge?). Då inget intresse fanns blev hans situation i DIF näst intill ohållbar.)
Klubben har för många ytterbackar (och kanske för få innerbackar) men tack vare att kontraktet nu bryts skapas det kanske ekonomiska förutsättningar för att erbjuda Björn Källgren ett lukrativare erbjudande om det nu är det som krävs.
Synd att det skulle sluta så här men han kan nu lämna med hedern i behåll, vad nu det ska betyda?

Hokus pokus

Ipswich Town har anlitat en hypnotisör för att höja prestationen.
Är det inte lika bra att ringa Saida också.
Supple är på väg att lånas ut, han har bara fått stå i en match hittills i år, vilket är lite klent för en tjugoettåring som ännu kallas talang.
Drogba ryktas vara med på lördag. Hellre det än Anelka som ju har varit grym hela säsongen.

Elva grisar

Jag har tidigare bloggat på expressen (ca. 1 år) men tänker nu prova på att pubilcera här på "blogger".

Om ni vill kolla upp vad jag tidigare skrivit är titeln densamma.



Ipswich har ju avancerat till FA-cupens fjärde omgång och där står Chelsea för motståndet. Efter helgens 4-1 seger mot Crystal Palace ser man ju fram emot mötet med viss tillförsikt.

Drogba kommer ju att presenteras som Interspelare innan dess. Joe Cole är skadad och John Terry blir ju inte precis nyktrare för varje dag som går. Marschen mot Premier League har börjat!

Degerfors har värvat klokt under vintern och det känns som om de har fått de spelare som de vill ha. En anfallare till behövs för att truppen ska bli komplett (eller en stabil mittback så att Seb kan spela på topp).

Ipswich är naturligtvis inte på väg mot PL bara för att de vunnit ett par matcher, men de har fortfarande chansen att nå en kvalplats, kanske kan en bra insats mot Chelsea ge laget det självförtroende som verkar fattas just nu. Det är emellertid samma visa för dom som för Degerfors, de behöver en klass-anfallare.

Nigel de Jong kommer att bli en bra värvning för Manchester city, men Craig Bellamy? Finns det någon som gillar honom. Kanske hans mor, men det är nog med tvekan. Karl´n är verkligen ett ärkesvin. Kan dock bli roligt att se honom tillsammans med Kaka.

Kanske man ska plocka ihop en elva med riktigt motbjudande spelare?

Harald Schumacher-Ben Thatcher, Jurgen Kohler, Sergio Batista, Stuart Pearce-Gennaro Gattuso, Vinny Jones, Paul Gascoigne, Joey Barton-Craig Bellamy, Martin Dahlin.

Okej det blev mycket brittiskt och mycket sent åttiotal.